Tinizen...

Idag var det 1 år sedan min barndoms vän Jonnie dog. För exakt ett år sedan, kring den här klockslaget ringde Carro och berättade nyheten som förändrade en hel del i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle uppleva en begravning av mina vänner, åtmindstone inte när vi fortfarande var unga. Jonnie körde ihjäl sig och krockade med ett träd tror jag det var och brann inne. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han åtmindstone inte var vid medvetandet är bilen brann!  
   Jonnie var en utav det roligaste och knasigaste vännerna jag hade. Vi (jag, carro, matte å jonnie) umgicks massor i unga år och i början av tonåren, men sen blev det tyvärr mindre. Tänker ofta på jonnie när jag jobbar. Det kommer olika vågor med jonnie-tankar. Allt från hur allt hade vart om den här dagen aldrig fanns, hur allt det fick mig att tänka att man inte ska skjuta upp saker. Man vet aldrig när allt är slut! När man var yngre trodde man ju att man var odödlig, men nu börjar man inse att man inte är det och det är tufft...
   Jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på han, helt sjukt. Det var så onödigt...är så arg på han, det var ju inte hans tid egentligen!! Varför kan man inte få ändra saker?! Att se sin bardomväns namn i en dödsannons är inget som man kan ta in, det går bara inte att förstå det man ser. Att bara 2 veckor innan blivit skjutsad och skämta med en person och sen är personen bara borta och lämnar kvar sorg!